Fogdös sjöfartsperiod upphörde inte med Anders Sundberg och Erik Sjöberg. I Edvin Gustafssons skeppslistor i Rospiggen år 1957 och 1958 ser vi exempelvis att tre fartyg hörde hemma på Fogdö år 1821, året efter det att Sjöbergs galeas förliste. Skeppslistor och andra källor visar att ägare till samtliga hemman på Fogdö i olika skeden varit engagerade som skeppare eller redare i olika fartyg. Erik Sjöbergs son Pehr exempelvis övertog sin farfars 3/16-dels hemman i Östergården. Han dog lika ung som sin far, 38 år gammal. ”Ehuru tre personer i båten drunknade Sjöberg i Skärstaviken” (nära dagens Hallstavik) noterade prästen, något förundrad, i dödsboken. I bouppteckningen år 1857 är hans 1/5 i skonerten Grimner och ¼ i skonerten Theres åsatta samma värde. Vardera parten är, lite drygt, lika med värdet på hans 3/16-dels hemman. Det var inkomsterna från sjöfarten som gav en smal guldkant i tillvaron jämfört med hur de tidigare generationerna hade det.
Skonerten Theres[3] inköptes 1856 från grosshandlaren Gustaf Adolf Elfstrand i Gävle av ett partrederi med bonden Jan Andersson i Norrgården som huvudredare. Anders Olsson, ägare till ett östergårdshemman[4], var skeppsbyggmästare vid ombyggnaden på Fogdö år 1866 och han blev därefter huvudredare ända fram till 1888. Fartygets längd bredd, och djup mätt i fot blev då 75, 23 och 9. Theres fick inlasta 28 och ½ nyläster eller under däck inrymma 91 och 72/100-dels registerton[5].
Ett minnesmärke från denna skärgårdens storhetstid finns fortfarande kvar. Per Raab, präst på Singö 1938-54, skriver om Singö kommun år 1951 i samlingsverket Sveriges bebyggelse: ”Påfallande på grund av sin storlek är vissa gårdars manbyggnader, särskilt de på Fogdö”. Rut och Arvid Hållinder i Västergården har berättat hur det gick till när Ruts farfar, Matts Mattsson, skulle bygga en ny mangårdsbyggnad vid sekelskiftet. De nya grundstenarna lades ut så att den gamla grunden på alla sidor blev helt innesluten i den nya. Timmer till denna nya stora gård fick han från sitt föräldrahem på Vässarön. Han lade timmerstockarna i länsor som han släpade efter sin båt över fjärdarna till Fogdön.
Nitton år gammal var Matts Mattsson besättningsman[6] på skonaren Julius (av Börstil) när den fantastiska händelsen inträffade som Roger Toll berättar om i Rospiggen 1995. Skonaren låg vid kaj i Flensburg. Ett fruktansvärt oväder höjde vattenståndet 3, 6 meter över det normala, så att skonaren efter ovädret blev liggande uppe på kajen. Artikelns foto, som visar detta, finns också i ett original i Västergården. Olyckan hände så sent på hösten att fartyget blev upplagt i Flensburg. Matts Mattsson fick stanna kvar som vakt över vintern för att hindra att fartyget blev plundrat. Den blydagg han tillverkade för att skydda sig själv och fartyget är ett vackert sjömansarbete med många knopar.
Under första hälften av 1900-talet fick de stora mangårdsbyggnaderna en ekonomisk betydelse. De hyrdes ut till sommarkolonier för barn i fyra av de sex återstående hemmanen på Fogdö; båda hemmanen i Östergården, ett i Norrgården och ett i Västergården.
[3] Uppgifterna om skonerten Theres har jag fått av Roger Toll.
[4] Anders Olsson var svärfar till den sjökapten Carl Petter Jansson, som Stig Pettersson har skrivit en artikel om i Rospiggen 1978.
[5] Det gamla viktmåttet svåra läster ersattes 1863 av nyläster. En nyläster = 4250 kilo. Registerton är ett volymmått. Ett registerton = 2,83 kubikmeter
[6] Matts Mattssons far, Matts Magnusson från Vässarön, var delägare i fartyget. Det blev också Matts Mattson senare, vilket framgår av Roger Tolls artikel.
En katastrofal storm år1820
informerar
om sjöfarten i Singö socken.
Av Yngve Andersson
avsnitt 6