Inledningsvis lovade jag att avsluta med den sorglustiga historien, varför Erik Sjöberg i bouppteckningen hade en halv brudkrona i förgyllt silver i sin ägo. Sjöberg hade ropat in kronan, som tillverkats1776, på en auktion i Häverö år 1818. Sockenstämman på Singö beslöt att inköpa kronan med medel ur sockenkassan. Den beslöt också att avgifter som betalades när den utnyttjades skulle gå till kyrkokassan. Vänner av ordning, som ej varit med på stämman, blev uppretade över att socknen skulle bära kostnaden, medan kyrkan skulle åtnjuta intäkterna. Prästen var inte situationen vuxen och strök helt sonika över beslutet i protokollet. Då reagerade kyrkoherden i Häverö och sa, att det fick man absolut inte göra. Ett beslut skall omprövas i laga ordning. Slutet på historien blev att beslutet att köpa kronan upphävdes. Skälet var rent formellt: Ärendet hade inte utlysts före sockenstämman. Därmed förblev Erik Sjöberg ägare till brudkronan – eller snarare halv kronan eftersom någon annan delade kostnaden med honom.
På något sätt kom kronan till slut i Singö kyrkas ägo. Den förvaras i ett trälaggkärl bemålat med texten ”Hon tilhör Sing hön Kirka År 1824”, vilket får en nästan trotsigt triumferande innebörd, när vi känner hela historien kring förvärvet. Läsare av Rospiggen har redan sett den på bild. I Rospiggen 1995, sid 54, bärs kronan av min kusin Marianne.
tillbaka
En katastrofal storm år1820
informerar
om sjöfarten i Singö socken.
Av Yngve Andersson
avsnitt 7