Affärsresor till Stockholm är inget som bara hör nutiden till. I riksarkivet finns en gammal handling. Den visar vilka båtar som passerade och erlade tull vid Strömmen i Stockholm för att komma till handelsplatser på mälarsidan under perioden 1 september till 16 december 1558. Där noteras att Erik Olsson från Fogdö anlände den 1 september och att han avseglade igen den 11 september. I äldre tider använde bönderna en storbåt för att frakta saltad fisk, spannmål och ved m.m. från hemorten till huvudstaden. De köpte varor i storstaden och från Mälardalens bördigare jordbruk, som de fraktade tillbaka till hemorten. Mot avgifter utförde de även fraktuppdrag för andra personers räkning. Under en kort period noteras i Häverö skeppslags tingsrättsprotokoll beträffande frånvarande nämndemän att de är på ”sina vanliga stockholmsfärder”.
År 1664 finns en notis i domboken om andelar i en storbåt som Anders Andersson på Fogdö hade byggt. Hur stor kunde en sådan båt vara? Alldeles ovanför i samma dombok är en dom inskriven angående en fördärvad båt i Trästa som rymde 24 famnar. Det skulle omräknat kunna svara mot 6-8 svåra läster[2]. Det kan jämföras med den första bevarade serien mätbreven över storbåtar. Mätbrev från 1778-1779 på 18 storbåtar från Vätö, som seglade med sandsten till Sveaborgs fästning i Finska viken år 1779 finns bevarade. Deras lastvikt uppmättes till 6-10 svåra läster – hälften av dem åsattes 7 läster.
Storbåtarna förhärskade ända till slutet av 1700-talet. Kerstin G-son Berg har visat att så var fallet i Vätö socken i sin gedigna, innehållsrika och mycket intressanta avhandling Redare i Roslagen, som behandlar sjöfartens långa historia i Vätö socken. Så var det i också Singö socken. De båda bönderna i Norrgården, Olof Andersson och Anders Olofsson, dog unga, ungefär samtidigt. I bouppteckningarna från 1785 har den förste en tredjepart och den andre en fjärdepart i storbåtar; dock inte samma storbåt, det syns på värderingen. Det finns inga uppgifter om mått och hur mycket de kan lasta. Men Anders Olofssons fjärdepart var ändå upptagen till ett värde, som var drygt en tredjedel av värdet av hans fjärdedelshemman med dess växande gröda. Det höga värdet kan bero på att den var ny eller att den var stor och förväntades dra in goda nettoseglationsinkomster under sin återstående livstid.
Därefter sker samtidigt som i Vätö en övergång till större galeasriggade fartyg. Olof Anderssons son i Norrgården dör också mycket ung. I bouppteckningen efter honom år 1811 är hans halva andel i en galeas upptagen till ett värde som med 15-20 procent översteg värdet av hans hemman. Han ägde 2/3 av ett hemman på ett fjärdedels mantal, eftersom han inte löst ut sin arvsberättigade syster. I Anders Sundbergs bouppteckning från 1816 är hans tredjedel i en galeas lika högt värderad som hans åttondelshemman. Han hade dessutom kontanter och utestående fordringar i form av reverser, som var värda mer än tre gånger så mycket som hemmanet. Det vittnar om att Anders varit framgångsrik som redare och skeppare under sitt korta liv.
Hur stora var då de galeaser som Erik Sjöberg och Anders Sundberg förde och var delägare i? Det finns ett mätbrev från 1812 som visar att Anders Sundberg var skeppare på galeasen Wandringsman, vars längd, bredd och djup, mätta i fot, var 81, 24 ½ samt 6 1/5 . Den tilläts lasta 46 och 3/20-dels svåra läster. Erik Sjöbergs galeas Fogeln var framför allt längre och djupare än Wandringsman enligt mätbrevet från 1819. Den hade måtten 92, 24 4/5 samt 7 fot och den fick lasta 59 och 9/10-dels svåra läster. Båda fartygen var byggda i Singö socken. Det är dessa fartyg med större lastkapacitet som nu mera allmänt börjar byggas i norra Roslagen, lämpliga för de längre fraktsträckor som bönderna nu får en möjlighet att konkurrera om.
[2] Se för min beräkning Kerstin G-son Berg, Redare i Roslagen, Nordiska museets handlingar 100, 1984 sid 22 och sid 66. En svår läst=18 skeppund järnvikt=2448 kilo. ”Svår” är en anpassning till svenska språket av tyskans ”schwer” som betyder ”tung” på svenska.
nästa avsnitt tillbaka
En katastrofal storm år1820
informerar
om sjöfarten i Singö socken.
Av Yngve Andersson
avsnitt 4