Skepparen och bonden Erik Sjöberg, som förliste och drunknade i stormen, kom således från Fogdö. Strax efter mitten av 1500-talet delades öns enda hemman upp i tre hemman om vartdera ett halvt mantal. På en lantmäterikarta från år 1640 ligger Norrgården, Västergården och Östergården relativt långt från varandra med sina åkrar och ängar ganska åtskilda. Men hemmansklyvningen fortsatte. I början av 1800-talet hade antalet hemman vuxit till åtta – två i Norrgården, två i Västergården och fyra i Östergården - och åkrarna hade blivit uppdelade i tegar med flera ägare.
De tre minsta hemmanen var bara på en åttondels mantal vardera. Ett av dem var Erik Sjöbergs. Han föddes 1782 på ett östergårdshemman och gifte sig med ett sysslingbarn i ett annat östergårdshemman. Hennes syster gifte sig med skepparen Anders Sundberg (född 1776 i Karlskrona). Anders mamma blev tidigt änka och Anders växte upp på Fogdö vid Singösund, där mamman försörjde sig vid Sundskrogen som betjänade förbifarande sjöfarande. Erik och Anders lät stycka svärfaderns hemman och tog över varsin halva.
Bouppteckningarna efter Anders (1816) och Erik (1821) visar att ett sådant litet åttondelshemman kunde ge föda till 2-3 kor, ett par kvigor, 3-4 får med lamm, några grisar och 1-2 hästar. Vid sidan av jordbruket gav även fiske och skogsbruk lite inkomster. Men en familj skulle knappast kunna överleva på ett så litet hemmans avkastning efter det att skatter och andra omkostnader betalats. Den långtgående hemmansklyvningen skulle ha lett till ett liv på svältgränsen, om inte en annan inkomstkälla för skärgårdsbönderna vuxit i betydelse. Rättare sagt skulle aldrig så små hemman ha bildats, om brukarna bara haft jordbruk, skogsbruk och fiske som inkomstkällor.
Den nya växande inkomstkällan är sjöfarten. Utvecklingen tar som vi skall se ett språng vid den här tiden.
En katastrofal storm år1820
informerar
om sjöfarten i Singö socken.
Av Yngve Andersson
avsnitt 3