Örnberg, Jonas

Bergsprängare
1735 Långskärs gruva
1736 Annas gruva¥
1740 Bergsprängaren
Nämns Sven Örnberg i FB 1735 men det måste vara en förväxling av namn med gruvfogden Sven Örnberg. Likaså saknas moderns namn i FB 1740./HD


Nordväst om Råstens udde ligger det stora skäret Långgrundet, som hör till Boda by. På Långgrundet hade bergsprängaren Sven Örnberg år 1731 påträffat järnmalm som han brutit för ett konsortiums räkning med handelsmannen Wise i ledningen. Arbetet bedrevs sommaren 17)3, då gruvan sänktes till 12 alnars djup. Malmen var någorlunda god, dock "behäftad med någon rödbräckt oart". Under de följande åren låg brytningen nere, men torde senare ha återupptagits, ty enligt Singös äldsta husförh.rslängd bodde på Långskäret följande gruvarbetare: Monsieur Ömberg med hustru Catharina Höijer, Forsman med hustru Ingre, Erich Wretberg med hustru Marget, Nils Wattman och Lars Swan. Eftersom detta Långskäret tillhörde Singö församling, måste det vara identiskt med Långgrundet och kan ej avse Långskärs gruvor i Häverö socken. Förväxling mellan dessa gruvor kan dock lätt göras. De på Häverö fastland lågo öster om nuvarande Herräng och väster om inloppet till Rotholmsviken. Till dessa Långskärs gruvor hörde även "Weda skierpning" söder om denna vik. Gruvorna började bearbetas 1728 av inspektor Carl Hägg, som sålde malmen till flera intressenter, både brukspatroner och grosshandlare i Stockholm. I den vidlyftiga skriftväxling om gruvdriften som finns i Bergskollegii arkiv4) läses mest om oenighet mellan intressenterna, i synnerhet beträffande fördelningen av malmbrytningen, vilken synes ha varit rätt betydande. Sålunda försåldes enligt räkenskaperna 1731-35 nära 18.000 skeppund malm. Därefter låg malmbrytningen nere men återupptogs i juli 1746 av stockholmsgrossören Samuel Hierpe. Denne var en insiktsfull och driftig gruvföretagare, till vars betydande insats i Singö gruvhantering vi skola återkomma. I Ungskärs gruvor var även den tidigare omnämnde gruvfogden RamselI intressent. Han var enligt den äldsta förhörslängden bosatt i Söderby på Singö och förefaller att ha levat i goda omständigheter, eftersom han för sina barns uppfostran hade en "praeceptor" i sitt hus. Han avflyttade på 1740-talet till Södermanland./E Alfred Jansson