Örnberg, Sven

Gruvfogde
1728 yrke?
1729 Backby
1735 o 1736 Gruffogde
1740 Herr Örnberg St Anna Grufva¥
1742 Gruffogden


Beträffande gruvan "Långskäret" är det ännu mer förbryllande att bland Bergskollegii ankommande brev finnas några skrivna 1732, i vilka nämnes "Långholmen och någre flere grufwor i Roslagen".5) Det förefaller som om Långgrundets gruvor nordost om Singö åsyftas, ty bland gruvägarna nämnes "handelsmannen Wiese" och även Sven Örnberg spelar en viss, om ej vidare hedersam roll. Han hade nämligen tagits i fängsligt förvar, sedan förmän hos landshövding Ehrenstraahl anklagat honom tör bristande redovisning. Kronobefallningsman Krook hade transporterat honom till ari Stockholm. Anklagelseakten är vidlyftig och kan preciseras i denna mening: "Örnberg borde upwägt och från sig lefwererat all den af honom från wåre grufwor upbrutne malmen, förrän han olofligen samt olagligen har utur wår tienst gått, men som det ej är skiedt, så kan der utaf fast slutas, at hans tanke aldrig warit at (leverera malm) emot de af oss undfångne penningar, bestigande efter hans verifierade räkning till 14.154 daler kopparmynt. I hans avräkning redovisas ej den brutna malmkvantiteten, men vid förhör inför landshövdingen hade han måst klämma fram därmed. Mot förmodandet att Långgrundets gruva åsyftas talar emellertid, att den oredovisade malmkvantiteten, 2.150 skeppund, uppges blott 260 skpd ha brutits vid Långgrundet medan det övriga skulle "skeppas från Kuggwasswiken" vid nuvarande Herräng, varför malmen måste ha brutits i dess närhet. Det talas även om den närbelägna sjön Blåkarn. Namnförbistringen blir dock ej mindre av uppgiften att gruvorna voro belägna "uti Roslagen och Häfwerön samt Singö sochn". En möjlig förklaring är att Långskärs gruvor på Häverölandet och Långgrundets gruva nordost om Singö bearbetades av samma intressenter med Örnberg som gruvfogde. Än i dag kan man se gruvhål på Långgrundet och att en lastageplats fanns på västra sidan av ön, där kvarliggande malmrester påminna om forna tiders gruvbrytning. Den stackars Ömberg klagar i brev till Bergskollegium den 10/2 1732 över den av hans förra principaler "åwundne arresten, \Varandes icke allenast et oreparerligit hinder uti mitt grufwearbets drifwande, utan ock jag igenom des långwarighet lider meen och skada till min hellsa". Hur länge Örnberg hölls kvar i bysättningshäktet är ej bekant, men av Singö husförhörslängd att döma fanns han en tid på Långgrundet, senare på Backby ägor. Ar 1736 synes han med iver ha ägnat sig åt malmletning, i synnerhet silver- och kopparmalmsfyndigheter, varom han tillskriver Bergskollegium med anspråk på hittelön. Kollegiet uppdrog till bergmästare Bellander att undersöka fyndorterna, men han fick ej tillfälle därtill. Efter hans död i april 1740 företog hans efterträdare Jakob Fischer denna undersökning och avgav rapport därom på våren 1742.6) Han skriver: "Till åtlydnad af E. Exc:s befallning af den 12/9 1740 och 14/1 1742 har jag wähl mig underrättad gjort om the af Swen Ömberg angifne Silfwer- och Kopparmalmsstrecken på Singöhn och therom af them i negden boende allmogen erhållit en sådan berättelse, som här förmälas skall, wid hwilken jag måst mig trygga, såwida ingen kunde gifwa någon kundskap om, hvarest thenne Ömberg nu för tiden håller hus (!) emedan han på halftannat åhrs tid icke skall wisat sig ther på orten, ej heller skall sedan then tiden något arbete på the af honom angifne malmstreken anlagde wara."/E Alfred Jansson