Grimnätet, som finns på vinden i Mattsgården, har knutits av Lovisa Johanna Westerberg. 10 510 m lintråd gick det åt.

Det stora järnankaret var till stort förtret för nätfiskare norr om Klubbhällan mellan Måsten och Svartklubben. Det bärgades 1969 och ligger numera alldeles utanför Mattsgårdens mangårdsbyggnad. Enligt muntlig tradition skall det ha tillhört en av de s.k. monitorerna (pansarkanonbåtarna) i den svenska flottan.

nästa sida

tillbaka till Singö förr

tillbaka till startsidan

Hembygdsgården och dess inventarier berättar mycket om Singös historia och vad människorna försörjt sig på i gamla tider. Där finns redskap som hör ihop med jordbruket och fisket. Det är fascinerande att studera ett s.k. grimnät som är knutet av drygt en mil hemspunnet tvinnat lingarn.  En gammal säljägarskida (skredstång) funnen ute i ytterskärgården, kastjärn för säljakten, en  jaktväska av sälskinn och vettar för sjöfågeljakten vittnar om skärgårdsjaktens betydelse.

Men vad har en gammal järnbeslagen gruvtunna att berätta om öns historia? Har det funnits gruvor på ön? Tunnan är en gåva till hembygdsgården från en bondgård i norra Ellan på Singö. I den byn finns förresten en mycket gammal lada. Enligt muntlig tradition är detta den enda byggnad som ryssarna missade att bränna ned, när de hemsökte Singö för snart trehundra år sedan. I hembygdsgårdens historia satte ryssarnas framfart sina spår. Bonden på Södergården, som gården kallades då, blev ofrivillig ”rysslots”.

En mortel tillverkad i singömarmor står i köket. Varför var singömarmor ett känt begrepp bland byggmästare i Stockholm under senare delen av 1800-talet? Det finns sjökort från 1860-talet över fjärran farleder. Vilken anknytning har de till Singö? Det finns anledning att berätta lite om öns historia, innan skärgårdshemmanet får en närmare beskrivning.

 

Singö

Mattsgården

Ett gammalt skärgårdshemman på Singö.

                 Mattsgården i Backbyn