På darrande ben och med en liten svettig hand i mamma Märtas gjorde jag entré i
småskolan på hösten 1949! Det här var det mest spännande ögonblicket i mitt liv
så här långt!

Fröken Hilly hade varit lärare även för min pappa Ivar och jag hade hört mycket om
henne! Hon såg snäll ut och hälsade oss välkomna! Vi var 4 nybörjare, Hans-Erik
Borgström, Kerstin Raab, Barbro Jansson och jag Siri Sjöblom. I andra klass gick
Elin Österman, Göran Kjellberg, Staffan Raab, Erland Andersson, Leif Söderholm och Ingemar Fagerholm. Totalt 10 barn.
 

Skolsalen var ganska liten med kateder och orgel längst fram och där stod fröken Hilly!
Tidigt på morgonen hade "skräddaren" från Norrvreta städat och eldat i kaminen så vi
skulle få varmt i skolsalen. Bredvid kaminen var skamvrån! Jag kan inte komma ihåg
att  jag fick stå där, kanske en förträngning, men pojkarna som var lite busigare
hamnade där ibland.
.

Varje dag startade med en psalm och en stunds läsning ur "bibliska berättelser".
Vi var inte så bortskämda med radio och TV på den tiden och vi lyssnade snällt.
 

Min morfar var ateist, men hade som alla i hans barndom läst bibeln ordentligt och
kunde berätta, men blandade högt och lågt, sant och skrönor, livfullt på ett sätt så att
jag, som barn trodde han  själv varit med. Så när fröken en morgon läste om judarnas
uttåg ur Egypten räckte jag upp handen och sa, att det där visste jag minsann för där

hade morfar varit med! Och han hade berättat om hur hemskt det var när egyptiernas
hästar och vagnar slogs sönder och försvann i vattnet, om skriken från djur och
människor, när Röda havet, som delat sig för judarna, sedan sköljde över förföljarna.
Morfars berättelse var mycket bättre och ruskigare tyckte jag, men fröken sa strängt
åt mig att sluta ljuga, för min morfar hade verkligen inte varit med!
 

Vi var priviligierade i vår lilla skola! Kanske inte pedagogiken hade blivit godkänd
i dag, men vi blev sedda och fick hjälp när vi behövde! Alla lärde sig att läsa och
skriva.Guldstjärnor fick vi ibland. Vi tyckte det var roligt i skolan och bäst på rasterna!
 

På lördagen fick vi ibland "ta tåget till Renstad". Alla barnen satte sig på rad på en
långbänk och så startade resan! Fröken läste sagor för oss och tåget stannade vid olika stationer. Där fanns Näsduken, Fotkuren, Frisören, Rena händerna, Öron-
kontrollen m.fl. När tåget stannade t.ex. vid Näsduken kollades om vi hade en näsduk,
vid öron-kontrollen om öronen var rena o.s.v. Hade man ingen näsduk eller var lortig i
öronen åkte man av! Det var inte så många som kom fram till Renstad! Vi tyckte det
var roligt men  jag kan tänka mig att våra föräldrar var mindre förtjusta! Varmvatten
var en bristvara, badbaljan kom bara fram ibland och fötterna var nog inta alltid rena!
Kam och näsduk saknades oftast!
 

Vi lärde oss mycket utantill, rabblade psalmverser och även långa dikter. Vi klippte och

klistrade, jätteglada åt det fina guldpappret vi fick använda till jul och för pappers-
karamellerna vi klippte till granen. Vi fick var sin fördriven lök, som vi planterade och

satte ut i jordkällaren, för att sedan ta in den i tid, sätta en pappersstrut över löken och
driva upp den till jul! Vi lärde oss massor om djur och natur, mossor och svampar,
fiskar och blommor. Allt fanns tillgängligt runt knuten! Vi fick tom göra en skolresa till
Furuvik, en stor bedrift av fröken med tanke på att det inte fanns någon bro! Först båt (kanske till Östhammar), sedan en skruttig buss förbi några av bruksorterna och sedan äntligen Furuvik!
 

Jag var så åksjuk så jag fick lov att ligga i gräset en timme innan jag överhuvudtaget
kunde kika på djuren, men fantastiskt var det i alla fall!

I klass 2 skulle vi lära oss skrivstil. Vi fick egna bläckhorn och stålpennor och en
skrivbok med färdiglinjerat papper där vi skulle pränta ner de besvärliga tecknen!
Många bläckplumpar blev det både i boken och på fingrar och kläder! Vi var bara
tre elever i klass 2 men det hade kommit sex nya ettor. Vid jultid skulle det övas
julsånger till luciatåget. Siri lilla, sa fröken, jag tror det är bäst du läser en dikt! Jag fick
streck i sång-, men hela Viktor Rydbergs dikt "Tomten" fick jag lära mig utantill och
framföra vid Luciafirandet. Men jag hade mycket hellre velat vara en av tärnorna!

Siri Lindstöm (född 1942), dotter till Märta och Ivar Sjöblom har skrivit ned

dessa minnen från sina första år i Singö skola. Hennes far var lots på Svartklubben.

Siri har också skänkt Singö hembygdsförening kopior av några klassfoton från

sina första fyra år i skolan: